Gammla hundar, sitta och allt det där.

Vi bjöd på italiensk mat i går.
Vitlöks- zucchini soppa, gnocchi, bruschetta, farfalle med prosciutto och parmesanost, och Tiramisu till efterätt.
Ambitiöst! Javisst!
Men Kiyos mor fyllde 60 och eftersom man inte firar födelsedagar i Japan så vill jag ge henne en riktigt rolig italiensk lunch som födelsedags present.
Det tog 4 timmar att göra.
Till saken hör det att jag inte kan laga mat, tycker nog inte om att laga mat, egentligen, men om jag nu ska göra det så kan jag lika väl göra det ordentligt.
Jag är en ätare och inget annat.

I alla fall, Kiyos mor petade i maten. En fjärils makaron trillade ner från gaffeln och hon tittar lite trött upp på mig och försäkrade, igen, att det va "jätte gott, verkligen, jätte, jätte gott".
Kiyos far, som är mycket skickligare än sin hustru på att dölja sina känslor, gjorde helt rätt och bad om en portion till.
I efterätten hade jag öst på med Kahlua. De blev lite lulliga och åt 3 portioner var innan de förstod va det var som gjorde dem på så gott humör.
Skulle startat med efterätten.