Ringde just svenska ambassaden.
De sa på släpig svenska:"näääää men vi gör inget. Har du lyckats ta dig hit så får du väll ta dig tillbaka me."
Men om situationen blir värre, kommer ni då att hjälpa till?
"Asså, detta är ju inte vad vi arbetar meee."
Men fransmännen evakuerar alla sina landsmän, de flyger hem gratis med Air France... "Näää de tror ja inte, och Evakuera är ett så starkt ord, de packar väll och åker skulle jag tro"
MEN DET ÄR JU VAD MAN GÖR NÄR MAN EVAKUERAR!!!
"nja, nä, stanna om ni vill eller åk, så är det. Det finns ju flyg, eller?"
Jag lägger på luren.
Ganbatte.
Folk frågar mig om Japanerna gått tillbaka till jobbet, som för att kunna mäta graden av Ok-ness i Tokyo.
Det är svårt att förklara för en utomstående den japanska mentaliteten, något jag knappt förstår själv.
Istället ska jag berätta om tre incidenter.
Efter de två största jordbävningarna evakuerade jag och Momo till Nishimatchis gymnastiksal. (Momos skola och Kiyos arbetsplats, en stor internationell skola.) Barnen som var kvar i skolan satt och höll om de mindre, lärarna delade ut dricka och ringde föräldrar.
Det var minuter av oro när barn inte kunde hitta sina föräldrar. Och lärare inte kunde kontakta sina familjer. Vi satt alla chockade, oroliga och tittade på lamporna i taket för att se om de gungade.
Mitt i denna oro och förvirring öppnas dörrarna till gymnastiksalen och Japanska DHL kommer in. De tar av sig skorna, rullar ut en blå matta. Bugar sig och ber om förlåtelse, de är tydligen 20 minuter försenade.
In rullar de en enorm konsert flygel. De monterar upp den, stämmer den, tackar och bugar, rullar upp mattan, sätter på sig skorna och försvinner ut.
Mellan de två stor jordbävningarna, när jag och Momo springer mellan de svajande skyskraporna så sneglar jag upp mot en korg med två fönsterputsare i, någonstans på trettionde våningen. Deras korg slänger kraftigt från sida till sida. Jag hinner tänka "stackars jävlar" under min flykt med Momos lilla hand i min. Vi kastar oss in i ett garage och stannar där i några minuter tills det lugnat ner sig. Jag sneglar ut och ser oroligt upp mot korgen med de två fönsterputsarna i och ser till min förvåning att de återupptagit sitt arbete.
De två första dagarna efter jordbävningen gick inte tågen som planerat.
Så våra grannar gick upp 4 timmar tidigare. I kostym och med portfölj och en liten väska för lunchlådan började de 4 på morgonen att gå till sina arbeten. De GICK i 3 timmar för att ta sig till arbetet på reklambyrån eller banken eller var de kan tänkas arbeta.
Det är svårt att förklara för en utomstående den japanska mentaliteten, något jag knappt förstår själv.
Istället ska jag berätta om tre incidenter.
Efter de två största jordbävningarna evakuerade jag och Momo till Nishimatchis gymnastiksal. (Momos skola och Kiyos arbetsplats, en stor internationell skola.) Barnen som var kvar i skolan satt och höll om de mindre, lärarna delade ut dricka och ringde föräldrar.
Det var minuter av oro när barn inte kunde hitta sina föräldrar. Och lärare inte kunde kontakta sina familjer. Vi satt alla chockade, oroliga och tittade på lamporna i taket för att se om de gungade.
Mitt i denna oro och förvirring öppnas dörrarna till gymnastiksalen och Japanska DHL kommer in. De tar av sig skorna, rullar ut en blå matta. Bugar sig och ber om förlåtelse, de är tydligen 20 minuter försenade.
In rullar de en enorm konsert flygel. De monterar upp den, stämmer den, tackar och bugar, rullar upp mattan, sätter på sig skorna och försvinner ut.
Mellan de två stor jordbävningarna, när jag och Momo springer mellan de svajande skyskraporna så sneglar jag upp mot en korg med två fönsterputsare i, någonstans på trettionde våningen. Deras korg slänger kraftigt från sida till sida. Jag hinner tänka "stackars jävlar" under min flykt med Momos lilla hand i min. Vi kastar oss in i ett garage och stannar där i några minuter tills det lugnat ner sig. Jag sneglar ut och ser oroligt upp mot korgen med de två fönsterputsarna i och ser till min förvåning att de återupptagit sitt arbete.
De två första dagarna efter jordbävningen gick inte tågen som planerat.
Så våra grannar gick upp 4 timmar tidigare. I kostym och med portfölj och en liten väska för lunchlådan började de 4 på morgonen att gå till sina arbeten. De GICK i 3 timmar för att ta sig till arbetet på reklambyrån eller banken eller var de kan tänkas arbeta.
jordbävning .... som vanligt
Det finns en mängd olika typer av jordbävningar; det finns de som startar som en mjuk våg och sköljer över en, glasen i skåpet i köket slår mot varandra, menthos rullen på bordskanten rullar ner, lamporna i taket gungar.
Så har du den hastiga, om än mjuka jordbävningen. Den känns som om jordskorpan bara rätar på ryggen, sträcker på armarna och gäspar. Dessa typer av jordbävningar kan man leva med, det känns som att det finns tid att komma undan. Som om jorden ger en tid att komma undan.
Men så har du den våldsamma typen. En hundradels sekund innan mullrar det till, betongen och stålet i miljoner hus rycker och skruvar sig. Ljudet kommer rullande emot dig och man fryser till. Och så når det ditt hus, allt kastas med våldsam kraft upp, inte åt sidan som med andra jordbävningar, men mer upp och ner. Som om jorden rent fysiskt försöker kasta av sig den enorma staden. Den våldsamma, aggressiva rörelsen utlöser en mängd adrenalin i kroppen. Adrenalin som behövs för att kasta sig upp, släppa allt, stänga av gasen, ta barnen under armarna och ta sig ut.
Så har du den hastiga, om än mjuka jordbävningen. Den känns som om jordskorpan bara rätar på ryggen, sträcker på armarna och gäspar. Dessa typer av jordbävningar kan man leva med, det känns som att det finns tid att komma undan. Som om jorden ger en tid att komma undan.
Men så har du den våldsamma typen. En hundradels sekund innan mullrar det till, betongen och stålet i miljoner hus rycker och skruvar sig. Ljudet kommer rullande emot dig och man fryser till. Och så når det ditt hus, allt kastas med våldsam kraft upp, inte åt sidan som med andra jordbävningar, men mer upp och ner. Som om jorden rent fysiskt försöker kasta av sig den enorma staden. Den våldsamma, aggressiva rörelsen utlöser en mängd adrenalin i kroppen. Adrenalin som behövs för att kasta sig upp, släppa allt, stänga av gasen, ta barnen under armarna och ta sig ut.
Söndagsmiddag på balkongen.
Det blir inte bättre än så här, våran vardag liknar andra människors semester.
Älskar att sitta inbäddad bland skyskrapor och höghus, känns tryggt och isolerat.
Man tar ett djupt andetag och andas in lukten av grillad mat, avgaser, blommor, cigaretter och fuktig betong.
(det kommer ett pip eller mer ett mmeee i slutet av videon, det är inte jag, det är August)
Älskar att sitta inbäddad bland skyskrapor och höghus, känns tryggt och isolerat.
Man tar ett djupt andetag och andas in lukten av grillad mat, avgaser, blommor, cigaretter och fuktig betong.
(det kommer ett pip eller mer ett mmeee i slutet av videon, det är inte jag, det är August)
om du är lite trött på barn och trummor så kan du skippa denna posten.
Momo och hennes vän Rioko gick med i "everyone can join" ledet.
awa odori festivalen dag 2
Lite synd att man inte kan höra trummorna på filmerna jag lägger upp, men tro mig, drickan man håller i och maten man just svalt vibrerar i takt.
lite video jag tog igår
Detta är den så kallade "silver gruppen" man ska vara över 85 för att få vara med.
En grupp men pojkar...... fint.... suck
2 minuter trängsel.
En grupp men pojkar...... fint.... suck
2 minuter trängsel.
Bilder från gårdagen
Det va som sagt Awa odori igår.
Vi klarade bara av 1 timma i fukten och hettan, sen gick vi hem igen. Drack öl och åt yakitori.
jag har tappat min kamera en gång för mycket, då och då blurrar den till det.
Allt är så perfekt uträknat; Hettan, fukten, smått grillat på pinne, trummorna, den kalla ölen.
Senare på kvällen mötte jag upp med Sophie, en australiensare som bott har i 16 år.
Vi gick till ett gammalt favo ställe, åt mer yakitori och drack mer öl.
Denna mannen påstod sig vara japans svar på Bolt. Kanske lite gammal för det.
Vi kände oss lite trängda och bad en annan kvinnlig stamgäst om hjälp.
Hon reste sig, pekade in mot lokalen och sa med bestämd röst "ojisan HOUSE!"
(det är rätt roligt.... om man kan japanska seder och språket)
Vi klarade bara av 1 timma i fukten och hettan, sen gick vi hem igen. Drack öl och åt yakitori.
jag har tappat min kamera en gång för mycket, då och då blurrar den till det.
Allt är så perfekt uträknat; Hettan, fukten, smått grillat på pinne, trummorna, den kalla ölen.
Senare på kvällen mötte jag upp med Sophie, en australiensare som bott har i 16 år.
Vi gick till ett gammalt favo ställe, åt mer yakitori och drack mer öl.
Denna mannen påstod sig vara japans svar på Bolt. Kanske lite gammal för det.
Vi kände oss lite trängda och bad en annan kvinnlig stamgäst om hjälp.
Hon reste sig, pekade in mot lokalen och sa med bestämd röst "ojisan HOUSE!"
(det är rätt roligt.... om man kan japanska seder och språket)
Det är Awa odori
Festivalen awa odori håller på och att ta sin start här i Mitaka, det dansas, dricks sake och äts till midnatt.
Jag har städat lägenheten och väntar på att Kiyos föräldrar ska komma, vi ska alla gå ner på gatan och titta på dansarna.
Jag lovade Momo att hon ska få vara med och dansa nästa år.
Hittade en video på youtube med Awa odori dans och musik.
Såhär låter det hela natten.
Vi bor vid en av de stor gatorna där man kan se dansarna, så ikväll köper vi öl, festival mat och sitter på balkongen i hettan och mörkret (så mörkt det nu kan bli här) och trivs och kommer ihåg just varför vi bor i Japan.
Jag har städat lägenheten och väntar på att Kiyos föräldrar ska komma, vi ska alla gå ner på gatan och titta på dansarna.
Jag lovade Momo att hon ska få vara med och dansa nästa år.
Hittade en video på youtube med Awa odori dans och musik.
Såhär låter det hela natten.
Vi bor vid en av de stor gatorna där man kan se dansarna, så ikväll köper vi öl, festival mat och sitter på balkongen i hettan och mörkret (så mörkt det nu kan bli här) och trivs och kommer ihåg just varför vi bor i Japan.
oh-my-god
Jag har trakasserat Kiyo och andra japaner i min omgivning i år.
Jag har hatat och avskytt.
Kommentarer som "de, de svenska tjejerna, kan se flaniga ut men f*n, det finns intelligens bakom de blekta håren och HM utstyrseln, det finns intressen och tankar, något som större delen av de fnittrande japanskorna saknar."
och så ser jag denna videon.
Jag har hatat och avskytt.
Kommentarer som "de, de svenska tjejerna, kan se flaniga ut men f*n, det finns intelligens bakom de blekta håren och HM utstyrseln, det finns intressen och tankar, något som större delen av de fnittrande japanskorna saknar."
och så ser jag denna videon.
Rolig tv
11, 12 män i 30års åldern spelar sina favorit spel på gamla sega och nintendo, då och då bryts tävlingen med att en tjej i prinsesskläder får spela lite, så skrattar alla för att hon e så söt när hon klantar sig, sen fortsätter tävlingen igen.
Denna är ny; en kall latte i trekants förpackning... en latte i en plastpåse.
Ingen hit...
Som att suga ut en kall kaffe me mjölk ur en godispåse. Plus att hälften hamnar i knät när jag försöker rycka upp fliken för att komma in i förpackningen.
Ingen hit...
Som att suga ut en kall kaffe me mjölk ur en godispåse. Plus att hälften hamnar i knät när jag försöker rycka upp fliken för att komma in i förpackningen.
har saknat japanska 7-Eleven とっても便利
Man kan rusa in på vilken convenience store (konbini som de kallas här) som helst och köpa sig mat som toppar vilken restaurang som helst i Halmstad (se där, nu hoppar jag på Halmstad igen, måste sluta med det, det finns ju faktiskt bra saker där med....)
7-eleven, Familymart, Lawson eller MiniStop de är alla fyllda från golv till tak med roliga, nya smaksensationer.
Ichigo milk, Jordgubbsmjölk. Det fanns i sverige förr, varför slutade de med det?
... kanske bara i Halmstad de slutade sälja det.
Den japanska friterade kycklingen är bättre än KFC, tycker jag.
7-eleven, Familymart, Lawson eller MiniStop de är alla fyllda från golv till tak med roliga, nya smaksensationer.
Ichigo milk, Jordgubbsmjölk. Det fanns i sverige förr, varför slutade de med det?
... kanske bara i Halmstad de slutade sälja det.
Den japanska friterade kycklingen är bättre än KFC, tycker jag.
JAG ORKAR INTE MED DENNA VÄRMEN!!!!
Kan inte röra mig, kan inte tänka!!!
AAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
AAaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
