En härlig tid (Wonder Years)

Av nagon anledning har tvserien "en härlig tid" trängt sig på de senaste dagarna. Aftonbladet skrev något, en vän från Huston undrade om jag sätt serien "Wonder years" och de har spelat signatur melodin på tv.
Jag växte upp med En härlig tid. Signatur melodin (Joe Cocker - With a Little Help From My Friends) blev lite av ett soundtrack till ens egen barndom. Sådär lagom melankolisk.
Saken ar den att jag kunde aldrig riktigt relatera till huvudpersonen Kevins liv och kärleksliv. Hans föräldrar var mina föräldrars motsatser. Unga, hurtfriska och BBQ's i trädgården. Nej, det som fascinerade mig va storebrodern, Wayne.
Wayne, ingav rent hat hos mig. Man visste att han skulle ge en tusenålar eller knäppa till en i pannan med pekfingret eller ge en ett slag i bakhuvudet eller en muskeldödare om man passerade honom i korridoren pa vag till toaletten.
Man kan höra honom skratta dumt och elakt. Han var min storebror. Titta på honom bara. Det där flinet, håret, strumporna, posen, de lite för tjocka benen.