Tillbaka

Vi har varit i Sverige.
Nu ar vi tillbaka.

Tokyo är lamslaget av hettan och fukten. Som alltid vi denna tiden på året.
Folk går runt tysta, inga hundar skäller, inga barn som leker. Ingen ropar, ingen skrattar, man tar sig bara från aircondition till aircondition.
Mannen som säljer frukt nere på hörnet är tyst, han som annars brukar trotsa vind, regn och kyla. Kudamono-ojisan som Momo kallar honom. Kudamono-ojisans röst ekar annars mellan husen, från morgon till sen kväll. Det brukar vara en påminnelse om att allt är OK, allt är som det ska.

Det som hörs är byggarbetsplatserna. Verktyg. Någon ensam hammare. En borrmaskin.
Och naturligt vis syrsorna som tidvis for sådant oväsen att man inte hör sig själv.

.....

Jag har nu suttit här på min stol ett tag och tittat på texten jag just skrivit och lyssnat till tjutet av vattenkannan som står på spisen och kokar torrt. Tänkte ta en kopp kaffe men orkar inte röra mig. Min rumpa har klistrat fast sig på stolen och svetten rinner i pannan.
Det är som att allt ljud är mufflat, det så annars irriterande tjutet från vattenkannan låter nu som om det bara är ett minne av ett ljud som förr betydde kaffe.



.....



Var ar alla?